År 1867 Fick Jag Min Första Bok                                     

År 1867 fick jag min första bok, en katekes, som var köpt på ”Plassen”, marknadsplatsen i Mörlunda. Jag var bara fem år då. Jag fick katekesen av min morfar, som också hade skrivit en vers i den: ”Ida Karolina är mitt namn, mig till heder och ingen skam. Det är mig i dopet givet och i livets bok inskrivet”.

Jag lärde mig känna igen bokstäverna tidigt, och så fick jag börja i skolan vid fem års ålder. Det var inte så fina skolsalar då som nu. Vår skolsal var ganska stor, låg en trappa upp i ett gammalt tvåvåningshus, Sockenstugan. De gamla kyrkstallen intill kyrkmuren ligger där nu.

Vi samlades kl. 8 i skolan. För de mesta satt vår lärarinna, Gustava Turk och drack sitt morgonkaffe då, som hon hade kokat i en benkokare på den öppna härden. Vår lärarinna bodde i skolsalen. Hennes möbler bestod av en säng och en stor kista, där maten förvarades, som hon fått från barnens hem. Då det slaktades fick hon kött och fläsk, ägg hade vi också med oss och ofta fick hon en kaka bröd. Ett skåp fanns också i skolsalen, där mjölkfatet och gräddkannan gjorde böcker och andra skolans tillhörigheter sällskap. Lärarinnans kläder hängde på väggen till allmänt beskådande.

Psalmsång förekom aldrig i småskolan, vad jag kan minnas, men de bibliska berättelserna förelästes av vår lärarinna.

Vi satt i så kallade ”åttamannabänkar”. Locken var fyllda med sand vari vi skrev och räknade efter lärarinnans diktamen. Vi skrev med fingrarna och tog bort med handen. Inte fick vi lära oss mycket. Bokstäverna fick vi lära oss förstås och några enkla ord och meningar.

Från klockan 8 till 12 satt vi i skolan utan att lufta eller att få rast. Mellan klockan 12 och 1 hade vi middagsrast, då tog vi fram våra korgar eller knyten. Det ganska hårda brödet och pannkakorna smakade mycket gott. Vår lärarinna gick till sin kista och åt. Tre timmar till och skoldagen var slut, en ganska lång skoldag, men vi gick ju bara en termin i småskolan.

Några år efter det att jag slutat skolan, kom barnen som vanligt dit, men då var dörren stängd. De hämtade någon som kunde bryta upp dörren och de fann då Gustava Turk död i sin säng. Barnen blev förstås förskräckta och sprang hem.

Många sörjde sin lärarinna, trots att hon sparat på vänliga ord, men hon kände kanske desto mer.

Berättat av Moster Ida (Ida Jonsson) St. Sinnerstad, Mörlunda, år 1941 för hennes systerdotter Ingeborg Falk